interaktionsdesignkursen.blogg.se

Vi har fått i uppdrag att utveckla ett verktyg som ska underlätta för cyklister. Inför detta, är kravinsamling en kritisk del för att resultatet av vad vi åstadkommer ska leda till någon framgång. Kravinsamling innebär att få fram information från kunden (som beställer uppdraget), användarna (som ska använda verktyget) och andra intressenter kring hur de vill att lösningen ska se ut. Kvaliteten på kravbilden spelar mycket stor roll för att den ska kunna ligga till grund för hela systemutvecklingsprocessen (Tiwari, Rathore, Atul Gupta, 2012). Är inte kravbilden tydligt definierad, så riskerar man att missa krav som i efterhand behöver justeras eller läggas till. Detta är mer kostsamt i längden (Tiwari et. al., 2012). 

Kravinsamlingens ändamål är att ta reda på vilka de funktionella/icke-funktionella kraven är samt  vilka egenskaper systemet ska ha. Vad förväntas komma ut av kravinsamlingsfasen? Men också vilka tekniska förutsättningar som finns och vilka typer av intressenter som finns. Här förstod vi hur viktigt det är att utforma en effektiv kravinsamlingsteknik, eller—illicitation technique. Det är ju en utmaning att få fram en stabil kravbild genom att få information från end-användarna då det finns en språkbarriär och tolkningsutrymme mellan vad användaren uttrycker och hur dessa behov ska implementeras i systemet. Vidare kan de ju säga emot varandra, i vilket det blir svårt att hitta en lösning som tillfredsställer alla. Därför har man utformat olika sorters illicitation techniques med olika styrkor respektive svagheter. Mer om dessa senare.

En annan stor utmaning, som medför stort tolkningsutrymme, är att uppmärksamma kontext, och att hantera det på rätt sätt. Kontext begränsar användningsfallen och ger därmed utrymme för detaljarbete. Dessutom upplyser det om end-användarnas vanor, intressen, motiveringar, osv. Exempelvis kan man extrapolera stereotypiska egenskaper av att cyklister tycker om friluftsliv och fitness eftersom att man behandlar dem i kontexten att de är ute och rör på sig. Här ser man även kontextuella behov såsom säkerhetskrav, eftersom att kontexten innehåller andra trafikanter. Utan kontexthantering skulle dessa saker haft mindre chans att uppmärksammas, och man skulle få en betydligt sämre kravbild. I fallet att det ändå går att fånga upp krav utan kontext, så finns det fortfarande betydligt mindre chans att man kan utföra detaljarbete på dem. I fallet med cykeln skulle det exempelvis vara svårt att identifiera krav. Om vi tänker oss att en äldre cyklist har försämrad hörsel, så skulle det bara vara intressant för kravinsamlingen om man tog med kontexten om innebörden för säkerhet att höra omgivningen i trafiken.

Det finns många olika sätt att utföra kravinsamling på, och det finns ingen enig uppfattning om vilket som är bäst i sitt syfte (Tiwari et. al., 2012). Traditionell illicitation är enligt Tiwari et. al (2012) intervjuer, frågeformulär, enkäter eller att analysera ett existerande system som ska bytas ut. Det finns också metoder som sker i samarbete, där användare i olika typer av utföranden tillsammans kan ge idéer på hur systemet kan se ut. Utöver det finns metoder som har en mer implicit agenda, med exempelvis öppna frågeställningar, och vill komma åt hur informanterna resonerar och tänker snarare än att de direkt ger förslag till systemet. Med svar till sådana frågor läggs en grund av referenspunkter till vidare utveckling, genom till exempel brainstorming, då man får ledtrådar till end-användarens gemensamma attityder.